Texas gang

Kom till Katalins Jazzbar 1 mars

I en tidigare kria skrev jag om jazzens betydelse för själen, visserligen i omskrivande ordalag. Jag exemplifierade då med Per Texas Johansson som vara den hugsvalande doktorn och den som skulle ombesörja ”behandlingen”. Detta framgick säkert med all önskvärd tydlighet, men som alla förstår så räcker det inte med att endast en – en mycket hyllad person framträder. Jazz betyder dessutom samspel.
Jag har personligen alltid undrat över hur olika ensamblar presenteras. Det må vara att solisten lever på egna meriter, men visst känns det konstigt att speciellt inom jazzen, så presenteras vissa artister ingående – och sen … övriga klumpas ihop till vad man kallar ”piano bas och trummor”. (Lägg dessutom märke till det lilla ordet och !)
Därför vill jag nu råda bot på detta fenomen och presentera Per Texas Johanssons medmusikanter, som samtliga är av yppersta klass.

På vibrafon återfinner vi Mattias Ståhl, som uppsalapubliken upplevt i många andra konstellationer. Oftast i miljöer där vibrafonens ganska spröda klang kommer till sin rätt. Mattias som hyllats även internationellt – bland annat i Downbeat Magazine – passar därför som hand i handske i kvällens föreställning.

En följsam basist med känsla för Texas musik finner vi i Torbjörn Zetterberg, vars namn även talar för sig. Går man igenom hans discografi, så förstår man att han är en eftertraktad musiker.
Och …

på trummor får vi lyssna till Konrad Agnas (27), som trots sin relativa ungdom redan spelat med de flesta från den svenska jazzeliten runt om i Sverige och i övriga Europa. Och … noteras kan att han redan som 21-åring fick motta Monica Zetterlundstipendiet i kategorin ”Lovande nykomlingar”, ochåret därpå Faschings Vänners stipendium. Och … kanske deras motivering säger en hel del om hans ungdom:

Konrad Agnas får Faschings Vänners stipendium med motiveringen:
”Konrad Agnas är en mycket begåvad, lysande musiker med ett fantastiskt musikaliskt uttryck och en speciell lekfullhet i sitt spel. Han har ett driv att alltid lära sig nya saker; hans inställning är att man är student för livet i musiken”.

Annonser
Standard

O, gamla klang- och jubeltid!

En man som vet vad som menas med att arbeta i mänsklighetens tjänst.

Allt som oftast när jag träffar en person som arbetar inom sjukvården, brukar jag ställa den kanske ironiska, men samtidigt provocerande frågan: Har du gjort något för mänskligheten idag? Och då har jag oftast åsyftat ”skalet”.
Men just denna replik får för mig ett annat innehåll, när jag tänker begreppet ”Per Texas Johansson” för då, den 1 mars kommer han till Katalins Jazzbar för lite själslig omvårdnad.
Men varför nu denna märkliga utsvävning?
Jo – Per Texas Johansson var mannen med den gudabenådade saxofon- som klarinettonen. Det var på nittiotalet det. Men så försvann han – bara – så där. Ingen visste väl vad som hände, men nu känner väl alla till historien om mannen som utbildade sig till narkossköterska. Visserligen – även om det primärt handlade om att ta hand om ”skalet” – så vilar det själsliga över det plötsliga försvinnandet från jazzscenen. Själen fanns säkerligen där mest hela tiden men det profana växte sig allt starkare. Men så! Lika plötsligt är han där igen … på jazzscenen … efter 16 år.
2014 säger han upp sig från sin anställning på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och tar ”De långa rulltrapporna i Flemingsberg” till jazzens värld.
Och som nu dessutom når ända till Katalins Jazzbar.

Som sagt; … en plåstrar själen som är skral.

Kom och låt själen få sitt.

Standard

Något utöver det vanliga!

Erik tackar – med det är naturligtvis vi som skall tacka.

Torsdagens ”sittning” i Katalins Jazzbar med Erik Söderlind, Leo Lindberg och Chris Montgomery vid spakarna är över. Jo, man tackar! Men knappt har Erik Söderlinds konsert tonat ut i Katalins Jazzbar så är det dags för en nytändning i Jazzbaren. Inte bara av bordsljusen, utan även musikaliskt. Se nedan!


Men dessförinnan kommer ingen mindre än Nisse Landgren Funk Unit till Katalin fredagen den 9 februari, men då på Katalins stora scen.
Observera dock att Nisse Landgren inte uppträder som något förband till nästa evenemang i Jazzbaren, även om Ida Sand och hennes musik är sprungen ur samma källa.


Som sagt;
torsdag den 15 februari
sätter sig  Ida Sand vid, den av Katalin införskaffade, nya Schimmelflygeln. Kanske är Ida Sand för många av KJb:s besökare ett nytt namn, och därför, en stor ära att få presentera en  fullfjädrad artist. Lyssna bara på hennes framträdande tillsammans med Nisse Landgren, när de två spelade tillsammans med Bohuslän Big Band, så förstår man. De gillar varandra och spelar samma typ av musik
Nu kommer visserligen inte Bohuslän Big Band till KJb, men svänget, andan, intensiteten blir densamma eftersom Idas komp knappast går av för hackor.
Basisten Dan Berglund känner de flesta till som ankaret i EST och numera hyllad ledare i Tonbruket. Och tillsammans med trummisen Robert Ikiz, Årets musiker i P”:s Jazzkattenkan det knappast bli bättre.
Viken kväll! som stundar.

Boka redan nu!

 

Standard

Strike up the band

Som vi alla märkt är Katalins Jazzbar klimatneutral och bryr sig föga om årets växlingar. Därför – oavsett väderlek och med en vinter, som aldrig verkar komma igång – tog sig Uppsalapubliken inomhus den 17 januari för att avnjuta några timmars excellent jazzmusik i Katalins Jazzbar. Ett datum som må betraktas som Katalins Jazzbars pånyttfödelse. Claes Crona fick därvid äran av att inviga den nya Schimmelflygeln och tillsammans med sina medmusikanter känna på hur det kändes att uppträda på Sveriges mest intima jazzscen. Och som sagt; på scen – Viktoria Tolstoy och Svante Thuresson.

jazzbaren-20180117-220542-webb.jpg

foto: Palli Kristmundsson

Så, knappa veckan senare var det så dags för an annan legendar–  Georgie Fame att äntra samma scen med samma trio. Claes Crona tri, + tenorsaxofonisten Amanda Segewick samt med Hans Andersson på bas och Johan Löfcrantz på trummor. Få kommer att glömma hans virvlande trumsolo som introducerade Strike up the Band – kanske  en passande signatur för kvällens afton och Katalins framtida varumärke..

Och nu kan man därför med fog säga att Katalins Jazzbar är invigd!

foto: Palli Kristmundsson

Men tro nu inte att det hastigt ankomna mildvädret gör att man klarar sig utan Jazzbarens ”inne”-värme. Oavsett yttertemperaturen så är det ett måste att ta sig till Katalins Jazzbar på torsdagen den 1:a februari, för då kommer Erik Söderlind, gitarristen som på kort tid slagit sig fram i den internationella eliten.

 

Erik, född i Linköping 1981, kom tidigt att uppmärksammas för sitt tekniskt mycket drivna gitarrspel inspirerad av ungdomsidoler som Eric Clapton and BB King och sökte därför, för ”vidare” studier på Musikhögskolan i Stockholm. Snart hade han, trots sin ungdom, gjort sig ett namn som en av Sveriges mest talangfulla gitarrister och inom några år hade han världsscenen för sina fötter med Japan, Sydafrika, Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland, Dubai, Argentina, Hong Kong och Kina som exempel.
Det är med en andra ord en världsartist som besöker Uppsala den 1 februari.

foto: Palli Kristmundsson

Alla skall känna sig välkomna till några timmars jazzsession med en av svensk jazz främsta artister och bli en del av den intima stämning som endast Katalins Jazzbar kan ge. Och som alla förstår så är det inte bara den intima miljön och Erik:s flyhänta gitarrspel utan här återfinns även temperaturhöjarna Leo Lindberg på hammondorgel och Chris Montgomery på trummor.

 

Boka biljett snarast!

 

 

 

 

 

 

Standard

Lapp på luckan

Så här kunde det se ut. Det handlar om tidigt 60-tal – 1964 närmare bestämt. Kön ringlade lång efter Regeringsgatan 74. Så hade det sett ut många gånger utanför entrén till jazzens högborg – Nalen.
Jag har många gånger undrat om jag varit med bilden ovan. Jag var där någon gång på hösten 1964 – den första och enda gången som jag besökte Nalen. Jag kommer inte ihåg vad det var som drog, kanske var jag inspirerad av Bengt Hallbergs skivomslag till skivan Dinah. En ensam städerska har fastnat med sin golvmopp i bakgrunden. Det var NALEN för mig!
Man kan riktigt se hur jazzen ekar i en för övrigt öde lokal, men hur den samtidigt grep tag i stunden. Men vad jag kom ihåg blev mitt besök på Nalen till en illusion. Kanske det berodde på musiken. Popen hade tagit över. Inget ont om popen, men jag hade gått dit med falsk förhoppning. Nu ordnade sig allt till slut, då jag istället tog mig till Stampen i Gamla stan där en debuterande Anders Lindskog spelade.

Året var som sagt 1964 och jazzen började få stå tillbaka för andra tongångar.
Så här i efterhand undrar jag om vad som hände, just det året. Vänner som bara var ett år yngre, för dem verkade jazzen gått förbi – obemärkt. Som till exempel läste jag deras förvånade miner, när jag berättar hur min generation gick hem till varandra på lördagseftermiddagarna och ”spisade” de senaste lacken.

Men som sagt; nu är det andra tider. Glädjande nog. Jazzen är på våg tillbaka. Läs bara omen ny generation fantastiska, välutbildade jazzmusiker som väller fram och som ofta har en eller flera föräldrar som stått som inspirationskälla. Det är därför mycket glädjande att Jazzbaren kan presentera ett antal av nästa generations stjärnor – Victoria Tolstoy, Erik Söderlind, Ida Sand för att inte tala om Eric Wakenius, för att nu nämna några.
Och att jazzen är på väg tillbaka ger gårdagens utsålda konsert syn för sägen. Lapp på luckan med andra ord!

Och likadant var det när Ulf Johansson Werre och Lennart Åberg konserterade

Spana därför in nästa arrangemang och var ute i tid med din bokning!

 

Standard

Likt en Särimner …

God Jul!

Likt en Särimner – lånad från den nordiska mytologin – ber Jazzbaren att få tacka för det stora intresset vad gäller höstens evenemang, men samtidigt; likt den mytomspunna galten återuppstår, hälsar vi gamla som nya ”enhärjare” välkomna till en ny säsong. Mycket står att känna igen – dock att jazzens Valhall* framträder i en ny skepnad.För alla de som bevistade höstsäsongens sista konsert, lade märke till att Jazzbaren kommit än mer att bli Sveriges bästa och mest intima jazzscen. Och – mest populära!

Men nu är det så dags för den officiella invigningen och den första konserten, men det är med blandade känslor som Jazzbaren drar igång. Premiären påminner nämligen  om den gamla vitsen från Gåsblandaren:

– Är kaffet varmt eller kallt?
– Det är varmt – men slut.

Och det är precis det som hänt.

Den 17 januari kommer Victoria Tolstoy och Svante Thuresson tillsammmans med Claes Crona’s trio och … det är SORRY … slutsålt! Och detta redan innan vi ens hunnit annonsera om konserten. Vad göra?
För oss som ideellt arbetande arrangörer finns naturligtvis inte annat än att glädjas av intresset för vår verksamhet, samtidigt som vi måste beklaga alla som inte får lyssna till Jazzbarens nystart.

Men i gengäld ser vi därför fram vårt nästa evenemang och uppmanar dig, käre vän av god jazz, att boka torsdagen den den 25 januari redan nu, för då kommer Georgie Fame!
Läs mer om denna kommande konsert på vår hemsida och boka redan nu.

… och Gott Nytt jazzår för oss alla!

 

Standard

Känner du Lennart Åberg

Instundande torsdag den 7 december kommer Lennart Åberg och Ulf Johansson Werrre att framträda i Katalins Jazzbar.
I vanliga fall brukar man skriva att presentation av artisterna inte är nödvändig och det lär väl stämma mer än väl denna gång. Men det hindrar inte att det kan vara intressant att låta respektive presentera sig med egna ord.

Och du. Du har väl anmält dig? Annars gör det här … och nu!

 

Saxofonisten och flöjtisten Lennart Åberg har spelat med de allra främsta svenska jazzmusikerna från flera olika generationer.

LÅ blev på 1960-talet som den yngste, medlem i den nystartade Radiojazzgruppen tillsammans med Arne Domnerus, Jan Johansson, Georg Riedel, Rune Gustafsson, m.fl. och efterträdde på 1970-talet Arne Domnerus som konstnärlig ledare för gruppen.

LÅ har även spelat med andra musiker från denna stora svenska jazzgeneration som Lars Gullin, Jan Allan, Bengt Hallberg etc.

På 70-talet kom Lå med i en av de främsta nya svenska jazzgrupperna, Rena Rama, tillsammans med de jämnåriga Palle Danielsson och Bobo Stenson.

Rena Rama kom att turnera internationellt i hela Europa liksom gruppen Oriental Wind som LÅ också var originalmedlem i.

LÅ har samarbetat på skiva och i egna grupper med en rad internationella musiker som Peter Erskine, Bob Brookmeyer, Kenny Wheeler, Don Cherry, Clark Terry, Billy Hart, Palle Mikkelborg etc.

LÅ har också komponerat musik för större grupper med en rad av de främsta musikerna från yngre generationer.

LÅ har fått en rad utmärkelser som Grammis, Manifest, Årets skiva, Django d’Or, Jan Johansson priset, Lars Gullin priset m.m., och är sedan 1995 ledamot av Musikaliska Akademien.

Standard